Inatt
drömde jag om att jag skulle stjäla/återta ”Ondskans Bok”. Det var en annan
medvetenhet i drömmen än vanligt och det förknippar jag alltid med en sanndröm
eller någon form av budskap änglarna vill förmedla. (Jag är alltid mer öppen i sömnen när egot inte är ivägen)
Jag skulle då ta Ondskans
Bok till ett annat ställe, inget i min omgivning i drömmen var bekant, inte
heller många ansikten. Men på något sätt tog jag boken från en ställning i en flådig festsal, men innan jag rörde vid
den så bad jag högt en bön till änglarna om hjälp att motstå ondskan boken
sprider och inte låta den påverka mig. Jag såg och kände änglarnas ljus, bekräftan, kärlek och styrka.
Jag tar tag i en gammal
sliten mörkbrun bok, som blir till transparant ömtålig kristall i mina händer.
Vid beröringen och omvandlingen känner jag att jag träffas av en ren fysisk
kraft, som är så mörk, vidrig och vansinnig på mig. Den liksom vrålar av ursinne i mitt inre och jag vacklar till.
Jag försöker i nästa scen
undkomma den/dem som vill komma åt boken och försvarar den lika vansinnigt och
blodtörstigt. Jag känner att jag försändrades av boken, men inte till den grad
att jag blev fullkomligt ond.
Det sista jag minns av
drömmen är att jag desarmeras av min man, jag släpper alla tillhyggen jag
försvarade mig med och en fridfullhet lade sig över hela drömmen.
Jag har mina tankar på
vad det kan betyda, men det skulle vara jättekul att höra era spontana
tolkningar.
Du är aldrig ensam eller oälskad 
