God morgon/middag/kväll

Det har börjat nu

2014-04-19 12:11 #0 av: [Bettanbop]

Har aldrig hållit hemligt för mina barn att jag är lite andlig och har kontakt med både småfolk och andar. Inte har jag berättat allt för dem, men när de var mindre så kunde de råka höra mig ibland och ställt frågor. Berättat lite grann och anpassat infon till deras ålder och senare sagt att de inte ska bli förvånade eller rädda om de börjar känna och höra saker som andra inte gör.

Min son (född -94) som fortfarande bor hemma kan erkänna att han kan höra och märka av våran Eskil (hus anden) men han tror inte så mycket på andra sidan.

Men min dotter (född -92) har börjat utveckla sin andlighet omedvetet, hon jobbar inte för att bli mer öppen. Hon berättade här om dagen att hon hamnar i "något konstigt tillstånd och typ drömmer att hon är någon annan stans eller gör något annat" och kan känna på sig saker.

Sa till henne att hon nog har börjat bli mogen för att uppfatta sin andliga sida. Så skojade vi om astralresor och att vi kan komma och hälsa hos varandra utan att betala dyra flygbiljetter. Hon bor på Nya Zeeland.

Skrattar Skrattar Skrattar



Anmäl
2014-04-19 13:52 #1 av: maribell

Mysigt,, vilken tur att de har dig till mor, så att de kan utvecklas och inte bli stoppade av oförstående föräldrar. Blomma

Anmäl
2014-04-19 14:56 #2 av: [Bettanbop]

Nä oförstående är jag inte Tummen upp



Anmäl
2014-04-19 16:43 #3 av: Zamizen

Vad kul och intressant för hon!

Anmäl
2014-04-19 19:33 #4 av: ALPHIRA

Vilken härlig och klok mor du är! GladHjärta

Anmäl
2014-04-19 19:45 #5 av: [Bettanbop]

Tack Glad



Anmäl
2014-04-22 00:28 #6 av: Älvan

Det är ju inte ovanligt att barn med andliga gåvor väljer föräldrar som kan förstå dem. Jag har minst 2 sådana barn själv. :) det är härligt!

Anmäl
2014-04-23 15:33 #7 av: Twinflamewolf

Härligt Bettan och du är en toppen mor som kan förstå dina barn med det här,tyvärr gör ju inte alla det och det låter så mysigt med husanden Eskil Cool


Anmäl
2014-04-23 18:15 #8 av: [Bettanbop]

Ja Eskil är en mysig gammal farbror, men han tycks bli yngre med tidenLipar

Han är axepterad av alla i familjen, eller nja ... syrran är lite rädd för honom Skrattar



Anmäl
2014-04-26 15:02 #9 av: Jina.

Själv var jag fyra år när jag för första gången fick kontakt med andra sidan. Nu har jag en dotter som fyller fem och har hört prata henne om andar och så. Så jag viftar inte bort det utan lyssnar..
Hoppas bara hon blir inte lika rädd som jag blev, min mamma trodde ju inte på mig och skickade mig till en psykologen, men såklart blev det bara ett möte och de ville skicka iväg mig men det tillät inte min mamma. Idag tror hon också på andra sidan.

Anmäl
2014-04-26 16:53 #10 av: m2studio

Hur man kan förstå att det finns en Eskil i huset över huvud taget?

Anmäl
2014-04-26 17:48 #11 av: [Bettanbop]

Det är inte så svårt att förstå om man har träffat karln Skämtar 

Stakarn har flyttat upp på vinden fast vi har ett extra rum som inte används. De få gånger jag är på vinden så kan jag nästan se hur han har gjort i ordning där och fått ganska mysigt Glad



Anmäl
2014-04-27 12:17 #12 av: gardit

Härligt när barnen växer upp och låter en förstå att man som förälder gjort något rättSkrattar

Själv har jag kanske inte kunnat förmedla andliga gåvor utöver öppenhet, men barnen är självständiga, nyfikna och "rediga" och jag är en stolt mamma.Ballong

För att gå vidare får man försöka finnas till för andra, stötta föräldrar och barn som behöver stöttningBlomma

Kram på er

Anmäl
2014-04-27 18:13 #13 av: [Bettanbop]

Ja man måste finnas tillhands för dom när dom växer upp och även efter det. Då brukar det vara lättare att få barnen att finnas tillhands när vi själva börjar gå åt andra hållet och behöver mer hjälp. Hoppas jag hinner få barn barn innan det är så dags Galen

När det gäller det andliga så har jag aldrig sagt att de ska göra si eller så, men har berättat och förklarat när de frågat. Dom tycker det är kul att ha en lite mysko morsa Skrattar 

Hade min första kontakt med en ande (som jag minns) när jag gick i högstadiet, det var min morfar när har hade gått över till andra sidan. Jag var så arg och ledsen, så han var dagligen med mig tills jag sa att nu är det okej, nu klarar jag mig.

Men jag tror att det var redan i mellanstadiet som jag fick min första påtagliga kontakt med våra väsen. Visste inte då vad det var för sorts väsen så jag kallade dem småfolket.



Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.