Visst är det så Rosalee av lidande och motgångar utvecklas vi och blir starkare. Precis som det står skrivet i artikeln vi får större förståelse för varandra.Det är nog många gånger så att vi har "nytta" av motgångar ovh lidande. Vi blir mera ödmjuka när vi inte tar allt för givet.

Kram

Visst är det så Indiania. 🌺 Jag tycker att det är viktigt för alla att veta, så att man kan se ljuset i tunneln när man kanske känner att lidandet tar över hand ❤️

Varför är det då så att vissa människor drabbas av så ofantligt mycket lidande under stor del av sitt liv medan andra går genom livet hur lätt och bekymmersfritt som helst utan motgång? Är inte det orättvist? Det är inte så lätt att tänka positivt när det är så En fundering bara

Meningen när inte att man ska tvinga sig själv att tänka positivt. Det går inte under stora kriser och stora lidanden.
Meningen är att när lidandet nått sitt slut (om det gör det) Så går man därifrån med en ny vetskap och upplevelse.

I  många fall så tar lidandet aldrig slut. 
Det är orättvist och kan kännas fruktansvärt och endel tar sitt liv. 
Dessa prövningar i livet är en prägling av de mål som just din själ ska försöka klara av för att bli upplyst.
Hur hemskt det än låter. 
Jag förstår din fundering och jag klandrar den inte. Livet är orättvist för många och det är nog svårt att se det sanna budskapet i detta om man tror på något annat. 🌺

genom lidande växer vi otroligt, men det räcker inte lida och sitta och vänta på att vakna, för det kommer inte hända, man måste blicka tillbaka och se det stora perspektivet för att det ska ge resultat

Vissa religioner ser ju detta med lidandet som något
mycket negativt, att personen ifråga har gjort sig förtjänt
av det vilket jag tycker är oerhört grymt.
Omgivningen ser ned på dem och de behandlas så mycket
sämre än andra.

Tror man på reinkarnation så bestämmer man själv
vilken väg man ska välja innan man går ned igen.
Väljer man den lättare, den bredare vägen, så lever man
så många flera liv för att lära sig Livets skola och därmed
kommer snabbare till slutmålet då man inte behöver
gå ned till jorden igen om man inte gör det av fri vilja för
att hjälpa andra. (mycket förenklad version).

Eller är det människan själv som avgör sitt öde ?
Det är ju förstås väldigt känsligt då denna tankegång
gör att man ger sig själv skulden för att man är sjuk.
Och det ska man ju absolut inte göra, det gör ju att
skulkänslorna kanske blir ännu svårare än själva sjuk-
domen.

Så det är en jätteknepig fråga med många svar på,
beroende på bl a religion och vad man själv tror på.

Men sjukdom är ju inte bara elände, alla kärleksfulla
människor som finns omkring som hjälper och tröstar
betyder oerhört mycket. Och när man mår bättre så
känns det så naturligt att själv hjälpa tillbaka.
Så det finns så många sidor vad gäller sjukdom.

världen kommer alltid att se orättvis ut så länge man jämför sitt liv med andra. egentligen vet vi dock ingenting om vilket lidande och vilken form av lidande det pågår gömt hos en annan. ens egen upplevelse av en händelse ser heller aldrig likadan ut som en annans. därför är alla jämförelser mellan det självupplevda och någon annans upplevelse inget annat än en illusion. som även den går att se igenom med tiden. utan negativa krafter hade människan aldrig kunnat höja sin frekvens/öka sitt medvetande/dras mot gud. tricket ligger i att i tid upptäcka det negativa och ta avstånd från det och därigenom höja sin frekvens. så ja, lidelse till viss del skänker möjlighet till utveckling :-)