Annons:
Etikettsjälsfränder
Läst 5769 ggr
Alterna
4/21/17, 1:01 AM

Tvillingsjäl eller själsfrände? Hjälp!

Hej Jag har en fundering på det här med själsfränder och tvillingsjälar. Jag träffade en kille för ca åtta år sedan. Vi har alltid haft jättekul ihop och har varit extremt nära varandra i vår vänskapsrelation till och från under dessa år. För ca ett år sedan träffades vi igen. Jag bjöd in honom till en inflyttningsfest som jag hade ihop med min sambo. Jag blev så himla glad att han kom och vi satt ihop hela kvällen och pratade konstant och sedan bestämde han sig för att gå ut på krogen och jag kände verkligen (då hade vi inte träffats på säkert två år) att jag inte ville avsluta kvällen med honom. Han blev jätteglad att jag skulle följa med och vi gick till en bar i stan där han känner de flesta. Han presenterade mig som sin närmaste vän för allihop sen satte vi oss ensamma och pratade konstant i flera timmar. Helt plötsligt så står vi och kysser varandra passionerat. Jag förstod inte vad som hände, allt gick så snabbt men där och då var det verkligen det enda jag ville. Jag ville bara vara med honom. Jag brydde mig inte om nån skulle se oss för allt var bara så rätt. Han gick hem till sig och jag gick hem till mig men vi fortsatte prata i telefon under vägen hem och vi bestämde att vi skulle ses ett par dagar senare. Han sa någon gång under kvällen att han älskade mig vilket jag aldrig svarade på då jag tänkte att han var alldeles för onykter. Det gick tre dagar och jag trodde faktiskt inte att han skulle höra av sig men det gjorde han. Så han kom hem till mig dagen då vi bestämt. Vi gjorde ingenting med varandra då men vi pratade om helgen som varit och konstaterade att vi hade haft jätteroligt tillsammans och att vi verkligen saknat varandra. Det var under den här dagen jag insåg att jag ville ha allt med honom. Han var nog här i åtminstone tre timmar innan han begav sig hemåt. Sedan träffades vi igen två dagar senare. Vi bestämde oss för att ta några öl och än en gång satt vi ihop. Vi pratade om allt mellan himmel och jord det jag berättade behövde han inte svara på med ord och viseversa. Vi kan verkligen läsa av varandras tankar och känna av den andras energier. Både på gott och ont. Den kvällen sov jag hos honom. Vi gjorde ingenting med varandra, men vi var uppe hela natten och kramades och berättade viktiga saker för varandra och hade så himla roligt. Inget kändes konstigt mellan oss. Det var bara helt magiskt. Han sa även nåt i stil med om du vill så vill jag. Jag frågade vad han menade med det men han sa inget mer specifikt om det. Jag vet att det inte handlade om sex iaf för det här pratade vi om riktigt tidigt på kvällen. Dagen därpå låg vi bara i sängen, sa inte så mycket utan bara var nära utan att det kändes besvärligt på nåt vis. Det var bara mysigt. Sen när jag skulle gå därifrån så ville han bjuda på kaffe och te och grejer som om han inte ville att jag skulle gå. Vi pratade med varandra i telefon varje dag, mycket och länge om allt möjligt. Sen blev han sjuk och jag åkte dit med mediciner till honom. Direkt när jag kom in till honom kände jag mig hemma. Inte i hans hem utan med honom. Allt kändes så himla bra. Han var väldigt tacksam över att jag åkt så långt med medicinerna och var noga med att poängtera hur tacksam han var. Jag åkte hem och våra telefonsamtal fortsatte. Vi skulle ses när han blivit frisk igen och ta en fika vilket vi gjorde. Fikan pågick från 15.00 till 01.30. Vi satt och pratade och pratar och jag erkände att jag fått känslor för honom som jag inte själv hade varit beredd på. Jag sa att jag skulle lämna mitt nuvarande förhållande, inte för honom utan för mig då mitt nuvarande förhållande är långt ifrån bra. Han sa då att han kommer vänta på mig. Ytterligare två dagar gick och han kom hem till mig på lunch. Han tog då upp allt och sa att han inte kände nåt alls för mig. Att nåt alltid har varit emellan oss men han trodde inte att det var just kärlek. Han bestämde också då att vi inte skulle ses nåt mer. Det gick en vecka och vi stötte på varandra ute och än en gång satt vi ihop hela kvällen, natten och morgonen. Han höll om mig hela natten och sen dagen efter sa han att vi kanske borde prata mer om vad vi höll på med med tanke på att jag då sovit hos honom väldigt mycket på kort tid. Jag avfärdade det och frågade om vi kunde ta det en annan gång. Han sa då att han kände att det inte var rätt mot min sambo vilket det såklart inte var. Vi fortsatte ses efter det på vanliga caféer och så och kunde sitta där i flera timmar. Sen slutade vi höras helt tvärt. Jag var en enda röra och kände mig helt trasig utan honom. Inget jag sa till honom dock. Det gick nån månad och sen hörde han av sig igen och ville ta en fika. Vi träffades och jag trodde i en kort sekund att jag bara haft en intensiv förälskelse i honom. Allt flöt på dessa timmar vi sågs och sen skildes vi åt. Ytterligare en månad gick och vi sågs två gånger på en dag. Först över en fika och sen på kvällen kom han till mig igen. Vi satt och pratade och hade jättekul och helt plötsligt så kommer han närmare och vill ha mig nära. Vi sitter så en stund tills han måste dra sig hemåt. Ännu en månad passserar och vi hörs nästan ingenting. Jag tänker på honom men vi skriver inte eller hör inte av oss. Sen en dag fick jag en sån stark känsla. Från ingenstans började jag verkligen sakna honom akut. Så jag skrev och frågade om han ville ses och det ville han. Så vi sågs och jag tog nästan direkt upp allt från tidigare. Om hur jag kände för honom. Han trodde att jag hade känt så som jag kände för att mitt förhållande var dåligt och för att han bekräftade mig och kunde förstå mig i allt jag sa men då talade jag om för honom att jag alltid haft nånting för honom redan från första gången jag såg honom. Han sa så att det hade varit samma sak för honom och att han hade ljugit om att han inte kände nåt för mig. Vi umgås sedan som vanligt och har lika kul som alltid tills vi helt plötsligt, igen står och kysser varandra. Han säger att han önskade att jag kunde vara hos honom hela natten och hela dagen därpå och att jag skulle vara kvar efter han slutat jobbet. Han säger också att han velat skriva till mig flera gånger och be mig komma hem till honom. Att han har saknat mig. Han frågar om jag ska med honom hem och jag tänker först att nej, klart jag inte kan följa med honom hem, men jag kunde inte säga nej. Så jag följde med honom hem. Hemma hos honom säger han att han älskar mig igen, både en och två gånger. Jag började prata om hur vi skulle vara som ett par och han trodde vi skulle ha jättekul ihop. Vi hade sex, pratade och skrattade. Sedan dagen därpå är allt väldigt stressigt. Vi försover oss och det blir panikkörning till hans jobb. Han säger under resans gång att han är rädd för att jag ska känna samma sak igen som jag gjorde tidigare. Vi hörs av lite om några grejer jag glömt under stressmorgonen hos honom men inget mer än så. Sen går det några dagar och jag frågar om vi ska ses och han är verkligen så på. Han ville verkligen ses men var tvungen att skjuta på det tills dagen därpå. Dagen därpå hörs vi inte. Han hör inte av sig förrän på kvällen. Han ber jättemycket om ursäkt och berättar varför han inte kunde ses. Sen går det ännu en vecka och vi stöter än en gång på varandra av en slump. Jag är rätt så påverkad av alkohol och efter nån timme i hans sällskap så frågar jag honom ifall han verkligen inte känner nånting alls för mig varpå han verkligen blir skitarg och ber mig dra åt helvete. Jag får därifrån och är helt knäckt. Flera års vänskap bortslängd bara sådär. Jag blir jättearg och skriver nåt i stil med "vi har aldrig känt varandra" Dagarna gick och tillslut kände jag bara att jag måste skriva till honom. Så jag skrev ett vanligt hederligt brev där jag berättade allt jag kände. Att jag aldrig i mitt vuxna liv hade kunnat tro att jag skulle kunna bli så kär i en människa och mycket mycket mer därtill. Energierna mellan oss går verkligen att ta på. Jag tror nånstans på att om det är menat att det ska vara han och jag så blir det så. Men den här säkerheten över att ha funnit en människa som jag vill ALLT med har jag aldrig tidigare känt. Det är så hett mellan oss att folk märker det. Så nu undrar jag, är det jag som har tappat det helt och blivit helt blind av kärleken och han verkligen bara har utnyttjat mig (han är INTE typen som ligger runt) eller är han precis lika rädd för att bli sårad som jag är? han har blivit väldigt bränd i tidigare förhållanden. Tidigare har jag inte brytt mig så mycket om att bli sårad. Men med honom så är jag livrädd. Livrädd att förlora det som, för mig betyder så oerhört mycket.

Annons:
Maria
4/21/17, 7:55 AM
#1

Men din sambo då?. Du skriver ingenting om honom i ditt inlägg. 

Du träffade ju denne killen igen på er inflyttningsfest och har tillbringat väldigt mycket tid med honom sedan dess. Jag hoppas innerligt att du har gjort slut med din sambo vid det här laget.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Hukanson]
4/23/17, 10:20 AM
#2

Denna Alterna har gjort en inloggning och skrivit detta inlägg på Änglar i Fokus för att sedan försvinna.

Inlägget beskriver en ung kvinna som flyttar in med en man och på inflyttningsfesten blir kär i en annan man som hon sedan efter att antal träffar och månader öppnar en sexuell relation med för att sedan göra slut på både historien och skrivandet på tråden.

Inlägget skulle handla om Änglar - Tvillingsjälar - Själsfränder men blir mer en fråga om otrohet och samlevnadsmoral.

Den kärlek som man kan uppleva och beskriva som Själisk eller Änglalik gör sig inte så trovärdig på barer och som alkoholbaserad sexuell passion.

Kanske det behövs en mognad för att bejaka en själisk kärlek. Man måste vara redo att lära känna sig själv, sitt högre själv…inte sina sexuella behov och begär.

Upp till toppen
Annons: