Andlig/Spirituell/Medial -Utveckling

Vikten av ärlighet

2013-11-17 20:28 #0 av: [Lynx1]

För att bli motiverad nog att alltid hålla dig till sanningen, även mot dig själv (för visst är det enklast att inte ta itu med hur man känner, vem har tid att gråta ut i dessa dagar?) är det viktigt att förstå hur sanning eller icke-sanning gentemot dig själv skapar längder av kedjereaktioner.

Slutligen bidrar bortskjutandet av dina riktiga känslor till att du har skapat dig en omgivning som inte reflekterar den du egentligen är utan som istället spelar efter den fasad du visat upp. I denna omgivning bildas känslor av vilsenhet – du känner ju inte igen dig själv och är inte helt bekväm med sättet som människor beter sig mot dig på. Frustration och irritation byggs upp därför att den du egentligen är helt enkelt inte går ihop med omgivningens beteenden. Det är dock inte omgivningens ”fel”, du har ju hållit inne med den du egentligen är.


Så vad händer egentligen när du tillåter dig själv att ta en stund och känna och även agera på dina känslor? T.ex. att du säger ifrån eller låter tårarna rinna? Det som händer är just att ditt innersta jag blottas för dig själv. Du får efter en stund möjlighet att uppleva den versionen av dig själv som just nu är ledsen och känner sig hjälplös. Du får också tillfälle att möta upp den versionen av dig med kärlek och omtanke, och det är egentligen där som själva helandet sker. När du klarar av att bemöta dig själv med kärlek och hela dig själv lyfter du upp din kropps energivibrationer ett antal frekvenser. När du bemöter dig själv med kärlek och omtanke är det som att du smörjs upp och klarar av att i ännu större utsträckning bemöta andra människor med samma värme och kärlek. Du kan nämligen inte ge till någon annan vad du själv ännu inte upplevt.


Vi lever i god harmoni med vår omgivning endast då omgivningen reflekterar den vi verkligen är. Förändringar i vårt inre ger förändringar i vårt yttre. Men om vi inte är ärliga med vem vi är och vad vi känner, inte ens mot oss själva i enrum, så är det väldigt svårt för omgivningen att matcha vårt inre. Det matchar istället den fasad vi har byggt upp. Och någonstans där känner vi att kopplingen till den vi verkligen är glappar. Vi känner oss ensamma, vilsna, missförstådda eller rentav som offer för ”den själviska omgivningen”. Det är heller inte ett ovanligt fenomen att vi i detta får tunnelseende och jagar efter något specifikt som vi tror ska fylla upp detta tomrum.


När allt det egentligen handlade om var att vi behövde bemöta våra egna – under lång tid försummade – känslor.


Med kärlek,

Shima


www.spirituellvagledning.se

www.facebook.com/spirituellvagledning

Anmäl
2013-11-17 21:55 #1 av: [Bettanbop]

Glad



Anmäl
2013-11-18 08:19 #2 av: TezzD

Blomma

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

Anmäl
2013-11-18 19:28 #3 av: [Sol69]

Hjärta

Sajtvärd på Druid & Shaman och på Astrologi i fokus

Anmäl
2013-11-29 07:40 #4 av: TezzD

Blomma

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

Anmäl
2013-12-28 21:13 #5 av: TezzD

Puttar upp inför det nya året HjärtaPartajar

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

Anmäl
2014-01-14 21:37 #6 av: Illusion

Precis vad jag behövde höra just nu. Men det är läskigt att vara ärlig... men jag beundrar dom som är det... men åh.. jag är så rädd... :(

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.